Liten näringsskola del 5- Vitaminer

Vitaminer ger ingen energi men är livsviktiga för många funktioner i kroppen. Till exempel behövs olika vitaminer när mat omsätts till energi och för att vårt immunförsvar ska fungera. Vitaminer delas in i två grupper, vattenlösliga och fettlösliga:

Vattenlösliga vitaminer
Här ingår C-vitamin och olika sorters B-vitamin.

C-vitamin finns bland annat i kiwi, citrusfrukter, potatis och vitkål. C-vitamin hjälper kroppen att ta upp det järn som finns i maten. Det är också viktigt för bindvävens uppbyggnad. Bindväven i sin tur stärker blodkärl, hud, skelett och tänder.

B-vitaminer finns det flera olika sorter av. B1 (tiamin), B2 (riboflavin) och B6 (pyridoxin) behöver kroppen för att kunna omsätta kolhydrat, protein och fett till energi. Vitamin B1 behövs också för att muskler och nerver ska fungera. I fullkornsmjöl finns vitamin B1, B2 och B6 naturligt, medan vitare mjöler oftast är berikade. Det gör att även bröd och pasta innehåller dessa B-vitaminer. Du hittar också de tre vitaminerna i skinka och lever.

Folsyra Folsyra (folat) är också ett B-vitamin som finns i tex fullkornsbröd, müsli, lever, och grönsaker. Kroppen behöver folsyra för celldelning (därför är det extra viktigt att få i sig tillräckligt med folsyra i början av en graviditet). Folsyra behövs också för att kunna producera protein och bilda röda blodkroppar.

Fettlösliga vitaminer
Här ingår vitamin A,D, E och K-vitaminer.

A-vitamin finns det gott om i mjölkprodukter, lever, fet fisk och äggula. Dessutom kan kroppen omvandla betakaroten från tex morötter och mörkgröna bladgrönsaker, till A-vitamin. A-vitamin är viktigt för synen, huden, slemhinnorna och tillväxten.

D-vitamin finns främst i feta fiskar, äggula, mjölkprodukter och margarin. Kroppen kan bilda D-vitamin i huden av solljus. D-vitamin hjälper kroppen att ta upp kalcium och fosfor, vilket i sin tur är viktigt för skelett och tänder.

E-vitamin finns i vegetabiliska oljor och margarin, men även i spannmålsprodukter (framför allt vetegroddar) samt i nötter, mandel, bönor, ägg och persika. E-vitamin är en stark antioxidant som skyddar kroppens celler mot fria radikaler.

K-vitamin behövs för att för blodet ska kunna koagulera (stelna). Dessutom är det viktigt för energiomsättningen och för att lever och muskler ska fungera. Den K-vitaminmängd du behöver produceras till stor del av tarmbakterier, resten får du via maten, tex från spenat, broccoli och lever.

Bild: Lantmännen

Allergikost kan lindra adhd

Idag skriver SvD också om att vad vi äter kan påverka förekomst av adhd hos barn.

För första gången ställer sig den väletablerade medicinska tidskriften The Lancet bakom den kontroversiella uppfattningen att adhd har samband med vad vi äter. Åsikter som hittills enbart hävdats inom den alternativa medicinen utan stöd från etablerade experter. Lancet skriver om en holländsk studie där forskarna rekryterade 100 barn mellan fyra och åtta år gamla med diagnosen adhd. Hälften av dem fick ingå i ett program med reducerat intag av livsmedel medan de övriga åt som vanligt.

Utgångspunkten för studien var att adhd skulle kunna kopplas till allergi eller överkänslighet mot viss mat. Kostgruppen fick därför samma behandling som svårt matallergiska barn får för att försöka fastställa vad de är överkänsliga mot.

- Av de 41 barn som fullföljde kostomläggningen kunde vi påvisa märkbara förbättringar hos 32, det vill säga 64 procent, säger professor Jan Buitelaar från Radboud-universitet i Nijmegen som lett studien, till SvD. Han menar också att dessa barn försämrades när de började äta normalt igen. Vilket innebär att så mycket som mer än vartannat fall av adhd skulle kunna ha kostanknytning.

Metoden som presenteras i The Lancet var eliminationskost (”restricted elimination diet”) eller ”few foods diet” (kost med få livsmedel) och används inom allergivården för att testa eventuella allergier och överkänslighet mot mat.

Min kommentar:
Intressant att mat påverkar mer än vad vi tror. Samtidigt tror jag att det är väldigt viktigt att föräldrar till barn med adhd inte börjar experimentera på egen hand med allergikost. Då finns risk för ev näringsbrist eller bara att helt enkelt undvika viss sorts mat i onödan. Kontakt och övervakning av läkare och dietist är viktig i den här situationen. Vilket också SvD skriver, professor Jan Buitelaar avråder bestämt från alla försök att testa kostomläggning på egen hand. Det måste ske under ledning av läkare och specialister. Och som vanligt behövs fler studier för tydligare resultat, vilket också tas upp i SvD-artikeln.