Oolongte är ett exempel på en finsmakarsort som brukar kallas halvgrön, just för att tillverkningsprocessen är ett mellanting mellan svart och grönt te, inte lika oxiderade som svarta teer men mer oxiderade än gröna (som rostas eller ångas direkt efter skörd). Ofta skakas tebladen så att kanterna blir stötta och därmed oxideras snabbare än bladets mitt. Att ett te oxideras innebär att de plockade tebladen utsätts för syre och mörknar (och ordet antioxidant kommer just från att det är ämnen som skyddar mot syrets fria radikaler). Smaken varierar från sort till sort, men är ofta fyllig och aningen jordig. Ju mer oxiderat ett oolong är, desto tyngre smak och rödare färg. Oolongte, liksom grönt och svart te, innehåller en relativt stor mängd antioxidanter, i det här fallet mest polyfenoler.
Jag testade Ginseng Oolong igår som jag drack till maten. Väldigt gott och enkelt att bara koka upp vatten och lägga i några knyten, som Anna beskrev (tesil behövs alltså inte). Jag åt en sallad med fetaost och granatäppelkärnor och ville ha något varmt till. Att dricka te till maten är ju vanligt i tex Japan. Jag tänker mig att en varm dryck till en kall sallad ger bättre mättnadskänsla eftersom mättnadscentrum i hjärnan reagerar på lagom varm temperatur- i kombination med rätt balans av nedbrutna näringsämnen och energi.
