Igår hölls en debatt på

om D-vitamin. I solfattiga Sverige kan bristen på D-vitamin bland annat öka risken för MS. Jonatan Salzer och Peter Sundström, båda läkare och forskare, uppmanade därmed Livsmedelsverket att förändra rekommendationen till förhöjt intag av Vitamin D för både barn och vuxna.

Liksom författarna till debattartikeln har jag själv som småbarnsförälder tvekat vid doseringen av D-droppar till mitt barn, ska jag ta några extra? Ska jag ta en sked (eller två) själv? Eftersom min dotter aldrig har gillat välling (som är berikat med D-vitamin) beslöt jag mig för att fortsätta ge henne D-droppar efter tvåårsåldern. Ett bra beslut verkar det som enligt senaste forskningsresultaten. Men jag har hållit mig till fem droppar.

För det får det inte bli för mycket av det goda. D-vitamin (liksom A-, E- och K-vitamin) är fettlösligt vilket innebär att överskott lagras i kroppen, främst i levern. Med C- och B-vitaminer går ett eventuellt överskott ut med urinen. Det kissas helt enkelt ut om det blir för mycket. Stora doser D-vitamin kan däremot bli giftigt och leda till förhöjda kalciumnivåer i blodet, inlagring av kalcium i njurarna och rubbning av kalciuminlagringen i skelettet. Här är barn känsligare än vuxna.

Det är dock svårt att överdosera D-vitamin genom vanlig mat, en bra idé är därför att satsa lite extra på D-vitaminrik mat nu när vi går in i den mörka årstiden.

Här har jag tidigare bloggat om vilken sorts mat du ska välja om du vill få i dig mycket D-vitamin.