Jaha, de där oceanerna av tid som mammaledig, de finns visst inte. Inte med andra barnet i alla fall. Men nu har jag börjat få in lite mer rutin och hittat en liten lucka på förmiddagen, efter dagislämning av storbarnet, för bloggande.
Sist jag bloggade aktivt var 5:2 eller periodisk fasta som det kallades då, nytt och spännande. Jag slog trafikrekord här i bloggen med drygt 14 000 (!) besök på det här inlägget. Vetenskapens värld sände BBC-dokumentären med Michael Moseley som väckte hela svenska folkets intresse (även mitt). Här bevisade forskare att 5:2 inte bara ger viktminskning utan även kan förlänga livet. Kan det bli bättre?
Men nu har nyhetens behag lagt sig och flera kritiska röster om 5:2 höjs. Det pratas om svältdiet, inkörsport till ätstörningar och kvacksalveri. Här skriver DN kritiskt och här Aftonbladet. Roligaste ilskeutbrottet står Alex Schulman för: "Vi som inte hoppar på båten kommer alltså att trilla av pinn en efter en medan 5:2-dietisterna sitter gamla som satan i en hammock och hoppar över mål efter mål efter mål."
Jag såg även när 5:2-dieten diskuterades i SVT Debatt, (ca 19 min in i programmet) Emma Igelström (fd elitsimmare) menade att den ger ätstörningar, en forskare (som jag just nu inte minns namnet på) påvisade bristande studier och forskning (bland annat mest studier på möss och råttor, inte människor) och Anita Schulman (bloggerska etc) var positiv, hade ätit enligt 5:2 i något halvår och mådde toppen, hade tappat vikt och sov till och med bättre.
Min kommentar
Ja, vad ska man säga. Mat (eller snarare brist på mat/diet) verkar ha blivit svenska folkets nya religion. Du är anhängare av en eller annan "allvetande lära" och det rör upp heta känslor när detta diskuteras. 5:2 har blivit det nya LCHF. Det här märks speciellt när anhängare börjar prata om 5:2 i nyandliga termer som att de tänker klarare, sover bättre, äntligen har blivit av med eksem och diverse kroppsliga krämpor. Precis så lät det när LCHF var dietanhängarnas husgud.
Suck, jag tyckte att 5:2 verkade spännande och att det vetenskapliga underlaget var bra (dock mest studier på möss och avsaknad av långsiktiga studier). Är du fullt frisk (och därmed utan problem med ätstörningar) tror jag att du utan fara kan testa 5:2, kanske under en kortare period - som en kickstart av nya vanor. Det är ingen fara och kanske till och med kan vara bra att prova fasta, just det här att gå hungrig verkar ju inte så angenämt precis men det är inte farligt. Jag tänker att det kan vara bra att utsätta sig för en utmaning, att välja den obekväma vägen ibland för att se om du klarar det (och känna sig starkare när det går bra). Att helt bryta med eventuellt osunda vanor genom att först gå ut något drastiskt och därefter göra om och göra rätt. Men se över ditt liv i övrigt först, du kanske inte ska testa 5:2 under första veckan när du precis har börjat ett nytt, energikrävande jobb. Och är du småbarnsförälder, planera så att du kan äta middag som vanligt med dina barn - du är en viktig matförebild.
Annars, som jag har skrivit om så många gånger i den här bloggen, tror jag att det bästa sättet att gå ner i vikt är att göra en långsiktig livsstilsomläggning med bra mat och mer motion. En förändring som passar just dig och ditt liv. Det kan du till exempel få hjälp med av en dietist och en personlig tränare, om du tycker att det är svårt att hitta motivation och kunskap på egen hand. Eller läs bakåt i den här bloggen :)
Eller som Jonas Gardell sa idag i Efter tio med Malou (även där debatterades 5:2 - Jonas Gardell var med i annat sammanhang, för att prata om "Torka aldrig tårar utan handskar" men fick ändå frågor om 5:2 av Malou...)
"Jag tror på att käka lite mindre och älska dig själv mer." Bra Jonas.
Sist jag bloggade aktivt var 5:2 eller periodisk fasta som det kallades då, nytt och spännande. Jag slog trafikrekord här i bloggen med drygt 14 000 (!) besök på det här inlägget. Vetenskapens värld sände BBC-dokumentären med Michael Moseley som väckte hela svenska folkets intresse (även mitt). Här bevisade forskare att 5:2 inte bara ger viktminskning utan även kan förlänga livet. Kan det bli bättre?
Men nu har nyhetens behag lagt sig och flera kritiska röster om 5:2 höjs. Det pratas om svältdiet, inkörsport till ätstörningar och kvacksalveri. Här skriver DN kritiskt och här Aftonbladet. Roligaste ilskeutbrottet står Alex Schulman för: "Vi som inte hoppar på båten kommer alltså att trilla av pinn en efter en medan 5:2-dietisterna sitter gamla som satan i en hammock och hoppar över mål efter mål efter mål."
Jag såg även när 5:2-dieten diskuterades i SVT Debatt, (ca 19 min in i programmet) Emma Igelström (fd elitsimmare) menade att den ger ätstörningar, en forskare (som jag just nu inte minns namnet på) påvisade bristande studier och forskning (bland annat mest studier på möss och råttor, inte människor) och Anita Schulman (bloggerska etc) var positiv, hade ätit enligt 5:2 i något halvår och mådde toppen, hade tappat vikt och sov till och med bättre.
Min kommentar
Ja, vad ska man säga. Mat (eller snarare brist på mat/diet) verkar ha blivit svenska folkets nya religion. Du är anhängare av en eller annan "allvetande lära" och det rör upp heta känslor när detta diskuteras. 5:2 har blivit det nya LCHF. Det här märks speciellt när anhängare börjar prata om 5:2 i nyandliga termer som att de tänker klarare, sover bättre, äntligen har blivit av med eksem och diverse kroppsliga krämpor. Precis så lät det när LCHF var dietanhängarnas husgud.
Suck, jag tyckte att 5:2 verkade spännande och att det vetenskapliga underlaget var bra (dock mest studier på möss och avsaknad av långsiktiga studier). Är du fullt frisk (och därmed utan problem med ätstörningar) tror jag att du utan fara kan testa 5:2, kanske under en kortare period - som en kickstart av nya vanor. Det är ingen fara och kanske till och med kan vara bra att prova fasta, just det här att gå hungrig verkar ju inte så angenämt precis men det är inte farligt. Jag tänker att det kan vara bra att utsätta sig för en utmaning, att välja den obekväma vägen ibland för att se om du klarar det (och känna sig starkare när det går bra). Att helt bryta med eventuellt osunda vanor genom att först gå ut något drastiskt och därefter göra om och göra rätt. Men se över ditt liv i övrigt först, du kanske inte ska testa 5:2 under första veckan när du precis har börjat ett nytt, energikrävande jobb. Och är du småbarnsförälder, planera så att du kan äta middag som vanligt med dina barn - du är en viktig matförebild.
Annars, som jag har skrivit om så många gånger i den här bloggen, tror jag att det bästa sättet att gå ner i vikt är att göra en långsiktig livsstilsomläggning med bra mat och mer motion. En förändring som passar just dig och ditt liv. Det kan du till exempel få hjälp med av en dietist och en personlig tränare, om du tycker att det är svårt att hitta motivation och kunskap på egen hand. Eller läs bakåt i den här bloggen :)
Eller som Jonas Gardell sa idag i Efter tio med Malou (även där debatterades 5:2 - Jonas Gardell var med i annat sammanhang, för att prata om "Torka aldrig tårar utan handskar" men fick ändå frågor om 5:2 av Malou...)
"Jag tror på att käka lite mindre och älska dig själv mer." Bra Jonas.
