Kyckling på fredag

Tillsvidarebild: Kronfågel
Jag har hittat ett sånt himla gott kycklingrecept från Nigella Lawson, som har gjort succé här hemma ett par gånger (även hos den något kräsna tvååringen- för att inte tala om vovven som överlyckligt slukade resterna). Får nog börja ersätta vår traditionella fredagslasagne.

Pinjenötter, sultanrussin och rosmarin är en perfekt smakkombination, sött, syrligt och nötigt. Som får marineras i hel färsk kyckling i ugn (när det gäller tillagningstid, kolla av med ugnstermometer. 70 grader = ta ut och kolla om kycklingen är klar dvs ej genomskinligt/rosa kött i bröstfilén. Kan behöva gå upp till 80 grader men testa vid 70 först så köttet inte blir för torrt ).

Just det här receptet är tänkt att serveras med tagliatelle men jag tycker även att ris funkar, gärna vildris + i vilket fall en god grönsallad (och ett gott glas vin) till.

God helg! :)

(Bilden på snyggingen Nigella är lånad från hennes webbplats. Spana även in hennes "Kitchen Wisdom"- här).

Livsfarliga vitaminpiller?

Igår spred DN och flera andra tidningar skrämseljournalistik om vitamintillskott, 

"Vitamintillskott kan ge tidigare död"

. Baserat på en dansk studie, en sammanställd analys av 78 mindre studier. (Där kanske en var den här, som DN har skrivit om tidigare, då med rubriken "

Vitaminer kan öka dödsrisk

").

Här handlar det alltså om att syntetiskt framställda vitaminer, speciellt om du tar mycket av en sort, tex enbart A- eller D-vitamin (just överskott av betakaroten, förstadium till vitamin A, har visat samband med ökad dödlighet i cancer och hjärt-kärlsjukdom i flera studier, tex en finsk studie om lungcancer, se

PubMed

). Just A, D, E (och K)- vitmaminer är fettlösliga, överskottet lagras i levern och är svårare för kroppen att göra sig av med än vattenlösliga vitaminer, B-vitmaminer och C-vitamin (där du helt enkelt kissar ut överskottet ). Mer info om olika vitamingrupper, källor i maten osv hittar du i 

min vitaminguide

.

Min kommentar:

Som vanligt gäller det att ta den här typen av skrämseljournalistik med en nypa salt. Något även DN gör i det här stycket, den dramatiska rubriken till trots:

- Jag tycker att man kanske drar lite väl stora växlar på den här sammanställande analysen. Livsmedelsverkets rekommendationer står sig, alltså att man ska vara återhållsam med stora vitaminer till stora patientgrupper, säger Bengt Ljungberg, seniorexpert hos Läkemedelsverket, till DN.

Dock lite oklart med vad som menas med "stora vitaminer"...

Jag tänker så här:

  • Var försiktig med/undvik egna experiment med tillskott av främst fettlösliga vitaminer (A, D, E, K). Ät i så fall en kombinerad vitamin/mineraltablett som inkluderar samtliga vitamin- och mineralgrupper i en dagsdos.

  • Håll dig ännu hellre till naturliga vitamintillskott, det vill säga vitaminer i maten (se min vitaminguide ovan). Det är svårt att överdosera vitaminer genom vanlig mat.

  • Se till att du äter varierat och balanserat så att du får i dig rätt mängd av olika vitamingrupper. Personer i riskzon för vitaminbrist är äldre, veganer, unga tjejer och killar som bantar och övriga som går på extremdiet. Ät istället lagom mängd frukost, lunch, middag och ett par mellanmål varje dag med jämn balans av protein, fett och kolhydrater.Och välj gärna mat som är rik på fullkorn, frukt och grönsaker, så får du vitaminerna på köpet (tänk många olika färger = många olika vitaminer).

Ombre

Blir ett till miniinlägg nu, helt off hälso-topic. Tycker bara att det är lite roligt att mitt hår som jag nu inte har hunnit klippa eller gjort något med överhuvudtaget på över ett halvår, tydligen är helt rätt just nu. Ombre kallas det tydligen och många färgar alltså in en sån här utväxt/skugga i håret som jag har naturligt. Pga lathet/tidsbrist. I alla fall enligt min 18-åriga systerdotter som jag träffade i helgen. Och kanske den här sidan: http://m.girlstalkinsmack.com/celebrities-love-ombre-hair/ (kan ej länka som vanligt när jag mobilbloggar).


Och det här går ju faktiskt att koppla till hälsotrender och viktminskning ändå. För väntar du tillräckligt länge blir den trend du håller på inne igen- den byter kanske bara namn från Atkins till LCHF eller från Straight Edge till Raw Food. Från sliten utväxt till Ombre :)

Surdegar


Bild: Surdegsbrevet
Nu har OBH Nordica lanserat världens första digitala surdegsbrev. Lite svårt att få grepp om vad det hela handlar om men verkar vara fråga om någon slags degförmedling. Här kan du hitta surdegar som du får hemskickat i brevlådan, sedan kan du registrera degen och följa spridningen i surdegarnas släktträd. Se hur din surdeg får syskon, kusiner och släktingar.

Tydligen ett samarbete med Urban Delis surdegshotell (som jag länge trodde var ett skämt men nej, här kan alla söderhipsters lämna in sin kära surdeg för kärleksfull omvårdnad medan de sticker på långhelg till New York).

Alltså jag är ingen surdegsfantast, har bara testat någon enstaka gång och känner inte riktigt att jag hinner baka bröd överhuvudtaget utan väljer köpebröd (osötat fullkornsbröd). Men visst är surdeg entligen en "fattigmansvariant" av vanligt jäst? Så skulle väl i alla fall min mormor ha sett det och övriga ur hennes generation (födda typ 1920-1930). De har nog väldigt svårt att förstå surdegshajpen med digitala brev och surdegshotell. Istället trodde de nog att framtidens mat skulle vara enkel, snabb och mer färdigfixad from scratch, för att frigöra mer tid åt annat.

Men kanske är surdegsbakning ändå värt en extra ansträngning med tanke på: 1. Hur gott det blir. 2. Att surdegens låga pH-värde spjäklar futinsyra som annars försvårar järnupptaget från fullkornsbröd, surdegsbröd blir därför mer järnrikt. En tjej som verkligen kan det här med surdegsbakning är dietiststudenten Karin Dahlqvist. Om jag någon gång ska ge mig på ett surdegsbak ska jag utgå från det här inlägget, om inte annat för namnen på surdegarna: Gaston och Vetis :)

Människans bästa vän i alla åldrar

Bild: Svenska Dagbladet
Idag skriver jag Netdoktors nyhetsbrev och toppar med den här nyheten:  

Terapihundar hjälper dementa
Stockholms kommunfullmäktige beslutade nyligen att skjuta till 200 miljoner kronor extra till stadens demensboenden, skriver Svenska Dagbladet. Bland annat kommer terapihundar att användas för sällskap och möjlighet att gå promenader utomhus. En utökning av personal planeras också, framförallt vid måltider, aktiviteter och utomhusvistelse.

Gunilla Flodin är enhetschef på ett demensboende i Stockholm, hon säger till Svenska Dagbladet att just försöket med terapihunden Allis har slagit mycket väl ut. – Många har haft en hund eller katt tidigare, så det kan ge dem flashbacks, vilket gör det lättare att få i gång ett samtal. Vi har personer som inte så gärna pratar eller vill gå ut, men nu pratar de med hunden, och går hundpromenader, säger Gunilla Flodin till Svenska Dagbladet.

Fina, kloka hundar ger närhet, glädje och motion i alla åldrar. Verkligen människans bästa vän, tänker jag <3

Vargmöte och hungerspel

I helgen har vi varit i Jönköping och firat min mammas födelsedag. I present av mig och mina systrar fick hon ett vargmöte på Kolmården med övernattning på Vildmarkshotellet. Jag följer självklart med! :)

Vi är ju sanna djurvänner min familj och jag. Jag har växt upp i ett hem fyllt av hundar, katter, kaniner, marsvin, hamstrar (och 25 hamsterungar!) och akvariefiskar. Både min mamma och storasyster har häst och har ridit i alla år (jag med- tidigare). Min mamma är av sympati för djuren i det närmaste vegan (även lite pga att hennes reumatism blir sämre av animaliskt protein och fett) därför är jag van att äta mycket grönsaker och vegetariskt, säkert en av anledningarna till att jag har svårt för LCHF-mat. Skulle vara intressant att höra vilken mat ni LCHF- are som följer min blogg, är uppväxta med.


Nu är vi på väg i bil upp till Stockholm igen. Min dotter har precis somnat så efter det här inlägget ska jag kasta mig över Hungerspelen av Suzanne Collins. Totalt beroendeframkallande. En slags gastkramande framtidssaga om liv och död. Hungern och samhällskritiken symboliseras av ett direktsänt TV-program, typ dokusåpa där 24 ungdomar deltar men bara en överlever. Läs och bli beroende du också!

Jobbtips till dietiststudenter och kostvetare

Som jag skrev här, inför föreläsningen för dietist- och kostvetarstudenter, lovade jag att återkomma och utveckla mina tre tips, äntligen har jag tid att göra det:

1. Kommunicera mera
I ett yrke där du förmedlar råd är det jätteviktigt att inte bara se till själva budskapets innehåll. Den kunskap du har, efter flera års universitetsstudier och praktik i arbetslivet, är trovärdig och seriös. Inget tvivel om det. Men hur ska du föra ut ditt budskap? Hur ska du få patienter och andra att lyssna på det du förmedlar? Och kanske ännu viktigare, hur får du dem att verkligen ta till sig och omsätta dina råd?

Till viss del ligger svaret i psykologi och beteendevetenskap. Ämnen som bakas in i dietistprogrammet. Men en lika stor del ligger i själva kommunikationen, vad du säger, skriver och förmedlar som dietist och kostvetare. Därför tycker jag att det är smart att komplettera sin universsitetsutbildning med kommunikation, marknadsföring, PR och/eller journalistik. Berghs är ett jättebra alternativ men kanske lite dyrt, media- och kommunikationskurser finns även (gratis) på universitet. Själv läste jag journalistik på Poppius, rekommenderas varmt.

Att kommunicera hälsa innebär ofta en svår balansgång mellan trovärdighet och intresse. Du kan också se det som en rolig utmaning :)

2. Nätverka
Ett smart sätt att få jobb, tips, uppdrag eller bara roliga kompisar är att gå med i olika nätverk. Det görs med fördel redan när man pluggar (och kanske har lite mer tid?). Pluggar man i en studentstad är det ju kul att engagera sig i nationslivet- kanske med en liten smart baktanke- jobba med nationstidningen är till exempel ett perfekt sätt att lära sig skriva och producera text. Eller jobba i nationsköken och bli superbra på att experimentera i köket.

Själv var jag redaktör för Kalmar nations tidning Gyckeln och barmästare (mer drinkblandare än köksmästare där då..) Och nu är jag engagerad i tre nätverk: Handelskammarens Unga Affärskvinnor, She Creatives- för kvinnliga kreatörer inom reklam, webb och film och 2,6 miljonersklubben- för kvinnors hälsa.

3. Var generös
Sist men inte minst, bjud på tips och råd till andra så får du tillbaka lika mycket. Kanske det där jobbet som du funderar på att söka men som egentligen hade passat bättre om ett år, tipsa din kompis som kanske ligger lite före i utbidlningen. Hon kommer garanterat tänka på dig nästa gång, kanske dyker det upp en ny tjänst på samma företag om ett år.

Och när det gäller kunskap ska du inte heller vara rädd för att lämna ifrån dig, till exempel till journalister. Är du osäker på hur texten vinklas, be att få godkänna texten över mejl innan publicering.

När det gäller jobbtips finns en bra samlingsportal här, Scoopo (som jag nämnde på föreläsningen). Dock med information/kommunikationsinritkning- så tillbaka till tips 1- bygg på med en kommunikationsutbildning så kan du söka jobb här sen.

Lycka till! :)

Dagens boktips

Lite off topic kanske men måste tipsa om Michael Dahléns bok Nextopia. Väldigt bra.
Om hur vi lever på våra förväntningar i "som helst-samhället". Vi är aldrig bättre än vårt NÄSTA projekt.

Vilket är ditt nextopia? Det där nya jobbet, bröllopet eller att äntligen nå din målvikt? (Mitt är nog färdigskriven bok och/eller körkort.)

Är det egentligen inte rätt ok redan nu?

Mat är inte bara mat

Matkriget debatteras vidare i DN, den här gången genom en ny synvinkel från Miriam Sjöholm. Trots att hon bara är 21 år har hon en mängd erfarenhet och kloka funderingar kring mat. Hon har jobbat på mjölkgård i Turkiet, på restaurang i London och är på väg till Nepal för att plocka kaffe. Drömmen är att utbilda sig till gastronom och fortsätta läsa antropologi och matkultur på Stockholms universitet.

   - Jag tror inte på några dieter alls, självklart behöver vi både fett och kolhydrater. Det finns många mycket viktigare frågor att diskutera kring mat, som miljön, hållbarheten, djurhållningen och tillsatserna, säger Miriam till DN.

Det stora matintresset har hon fått hemifrån, hemma hos Miriam samlades familjen i köket, de åt alltid middag tillsammans och alltid lagad mat.

- Middagarna var ryggraden i vår familj, själva stöttepelaren. Och vänner var alltid välkomna.

När Miriam var tio år blev hennes far hjärtsjuk. Han drabbades av stroke när hon var fjorton och dog när hon var sexton. Även här blev maten viktig. Och tröstande.

– Visst var det tunga år när pappa var sjuk, men vi hade alltid maten tillsammans. Den blev ännu mer central och höll ihop familjen. Allt viktigt hände runt köksbordet hemma hos oss. När pappa hade dött, jag var sexton år då, minns jag att vi satt uppe hela natten vid köksbordet, tillsammans med vänner som kom och gick, och åt. Jag minns vad vi åt också, pasta, och pepparkakor och en banankaka, tror jag. Mamma trodde mycket på närhet, på att göra saker tillsammans. Hon sa, ”nu ska vi äta gott, vi ska inte glömma att njuta”.

Bild: DN

Så fint. Och klokt.

Tebud


Efter mitt inlägg om te fick jag ett bud från Anna som driver En kopp te. Hon märker tydligt att alltfler börjar bli nyfikna på kvalitetste. Lite som trenden med att alla blev små "hemmabaristor" och skummade perfekt tempererad mjölk till sin espresso.

Oolongte är ett exempel på en finsmakarsort som brukar kallas halvgrön, just för att tillverkningsprocessen är ett mellanting mellan svart och grönt te, inte lika oxiderade som svarta teer men mer oxiderade än gröna (som rostas eller ångas direkt efter skörd). Ofta skakas tebladen så att kanterna blir stötta och därmed oxideras snabbare än bladets mitt. Att ett te oxideras innebär att de plockade tebladen utsätts för syre och mörknar (och ordet antioxidant kommer just från att det är ämnen som skyddar mot syrets fria radikaler). Smaken varierar från sort till sort, men är ofta fyllig och aningen jordig. Ju mer oxiderat ett oolong är, desto tyngre smak och rödare färg. Oolongte, liksom grönt och svart te, innehåller en relativt stor mängd antioxidanter, i det här fallet mest polyfenoler.


Jag testade Ginseng Oolong igår som jag drack till maten. Väldigt gott och enkelt att bara koka upp vatten och lägga i några knyten, som Anna beskrev (tesil behövs alltså inte). Jag åt en sallad med fetaost och granatäppelkärnor och ville ha något varmt till. Att dricka te till maten är ju vanligt i tex Japan. Jag tänker mig att en varm dryck till en kall sallad ger bättre mättnadskänsla eftersom mättnadscentrum i hjärnan reagerar på lagom varm temperatur- i kombination med rätt balans av nedbrutna näringsämnen och energi.

Fight for your rights


Så här på Internationella kvinnodagen tycker jag att vi ska sända en tanke till  genusperspektivet i foskningen. Visste du att den dos som rekommenderas för de flesta läkemedel egentligen är uträknad för en medelålders man? Att antalet män överväger som försökspersoner i de flesta studier? En organisation som uppmärksammar och försöker få till ett jämlikt könsperspektiv i hälsoforskningen är 1, 6- och 2,6 miljonerklubben- för kvinnors hälsa. (Där jag är en av ambassadörerna och bloggare).

Här tänker jag även på att kvinnor överväger på deitistutbildningen och inom dietistyrket. På min tid fick vi studera på Institutionen för hushållsvetenskap, det kändes ibland som att vara på en traditionell flickskola från 50-talet. Inte bra. Idag används istället lokaler på BMC, Biomedicinskt centrum, skönt med ett steg i rätt riktning.

Jag funderar på om kvinnodominansen inom dietistyrket bidrar till lägre respekt. Att långt ifrån alla dietister enbart jobbar med viktminskning men ändå viftas bort som gammaldags och ovetenskapliga (!) dietivrare av andra så kallade "kostutbildade" som kanske har läst en liten kvällskurs i näringslära (om ens det.). Fyra års universitetsstudier (180-240 högskolepoäng) och en legitimation är verkligen värt mer respekt än så. Jag tycker därför att det är på tiden att vi dietister tar plats, visar vårt värde och får den respekt vi förtjänar. Vi gör stor skillnad i samhället och verkar på många olika plan- bland äldre, barn, cancer- och njursjuka, allergiker och ätstörda- genom vår kunskap mår alltfler männsikor bättre. Och det sker oavsett om dietistutbildningen drar till sig mer killar i fortsättningen och kanske därmed (sorgligt nog) får mer upprättelse. Vi dietister är jättebra redan nu och det ska vi börja sprida bättre. Och jag har faktiskt en plan för hur det ska gå till... Fortsättning följer.

Bild: Gratissaker.com

Matkriget...

Är egentligen så innerligt trött på matkriget men måste bara kommentera Maj Lis Hellénius uttalande i DN. Det är ju inte klokt att hon som forskare får påhopp och hotmejl från LCHF-are. Vad är det för värld vi lever i? Forskare hotas och provokatörer som Katrin Z hyllas som "expert" och får ge ut (mobbnings-) bok. (Som förövrigt får en intellektuell totalsågning här. Så bra.).

Orkar inte.

Men en sak som Maj Lis Hellénius tar upp och som jag tycker är viktig är det här:

"Vi forskare har inte varit särskilt duktiga på marknadsföring och kommunikation. Vi garderar oss ständigt och säger ”å ena sidan” och ”å andra sidan”. Enkla, raka budskap är det som går hem."

Precis så är det, ju mer du kan om ett ämne desto svårare blir det. Betydligt fler gråzoner än svart och vitt. Och det är därför kommunikation är så viktigt. Jag kommer utveckla mina tankar (som jag påbörjade här) i kommande inlägg.

Träning för själen

Just nu fokuserar SvD på psykologiska effekter av träning, i en artikelserie som startar

här

.

Hjärnan, kroppen och den mentala hälsan påverkas positivt av fysisk aktivitet bland annat genom att:

  • Nybildningen av hjärnceller i hippocampus ökar, vilket ger bättre förutsättningar för minne och inlärning. Ämnet BNDNF (Brain-derived neurotrophic factor) ökar. Det är ett protein som ger hjärncellerna näring och stimulerar bildandet av nya kopplingar, så kallade synapser.Halten av BDNF är låg hos personer med depression, fetma, hjärtkärlsjukdom, diabetes 2 och demens.

  • Man blir mer motståndskraftig mot stress, vilket kan vara kopplat till minskad aktivitet i hypotalamus-hypofys-binjurebarkaxeln, vars funktion ofta är ökad vid depression. Fysisk aktivitet ökar halterna av noradrenalin, serotonin och dopamin (i alla fall hos försöksdjur, men det är rimligt att effekten hos människor är densamma). Noradrenalin hjälper oss att mobilisera energi i pressande situationer. Det påverkar även humör, uppmärksamhet, motivation, vakenhet.

  • Bättre hjärt- och lungfunktion tycks ha en länk till den psykiska hälsan, enligt nya amerikanska studier. Depression och hjärtproblem är nära sammanlänkade.

  • Träning ger ökad tilltro att klara av saker vilket ökar självförtroende och förmåga till självkontroll.

  • Beteendet förändras på ett sätt som bryter passivitet, tillbakadragenhet och isolering.

  • Träning minskar risken för att återinsjukna i depression.

Eller,

"demoner

na tycker inte om frisk luft"

,

som filmregissör Ingmar Bergman lär ha sagt innan han gav sig ut på långpromenad vid havet på Fårö.

Bild: SvD

Blir vi olyckliga av Facebook?

Idag skriver DN att drygt en miljon svenskar mår dåligt om de inte regelbundet får använda Facebook. Just lågutbildade, låginkomsttagare och kvinnor är mindre lyckliga och mindre nöjda, visar den första stora svenska studien av Facebook.

– Facebook skapar ett omedvetet vanebeteende, säger Leif Denti, doktorand i psykologi vid Göteborgs universitet till Dagens Nyheter.

Han har tillsammans med kollegorna Isak Barbopoulos och Ida Nilsson, kommunikationsstrateger på reklambyrån Valentin&Byhr, tagit reda på hur vi blir påverkade av Facebook. Sedan i somras har de med hjälp av elever vid högskolan i Skövde enkätintervjuat 1000 svenska Facebookanvändare i åldrarna 14–74 år i den första stora studien som genomförts i landet.

– Att var fjärde person säger att de mår dåligt om de inte får logga in på Facebook regelbundet, att de känner att de halkar efter, känns lite som ett uppvaknande, säger Ida Nilsson till Dagens Nyheter.

Min kommentar
Jag tänker att det här egentligen inte handlar om beroende av Facebook utan beroende av bekräftelse. Det är ju därför Facebook har blivit så stort- vi vill ha bekräftelsekickar genom att "bli gillade" eller gilla andras statusar och bilder. (Här tror jag för övrigt att Instagram, som är som Facebook fast med bara bilder, snart kommer ta över).

Börjar man må dåligt av att vara "socialt medial" finns det väl egentligen bara två saker att göra: 1. koppla ner datorn/telefonen och engagera sig mer i det verkliga livet istället. 2. fundera igenom ditt eget bekräftelsebehov, vad är det du saknar? Hur kan du bekräfta dig själv istället?